Hösten är över och vintern börjar sätta sina spår sakta men säkert på vårat vackra landskap. Ljuset vi då hade har blivit mörkare och det mörkare har blivit svart som natten. Tills de vita små flingorna täcker våra marker och lyser upp vår tillvaro både dag som natt i gatlyktornas gula ljus. Vi får lite hopp i livet igen.
Här kommer lite bilder som jag tagit på vår lunchrast, den enda tiden man kan fota under dessa korta dagar med ljus. Detta är Svanefors maskots föräldrahem och förfaller allt mer år efter år som vi tycker är väldigt synd för det är egentligen ett drömläge intill sjön Tolken.
